1-0 till mig, jag vann över ensamhets behovet!

Mitt inre väsen skrek efter ensamhet idag. Lillprins Bus har varit hemma nästan hela veckan, maken med det fladdrande skägget har jobbat skiftet, min härliga Älva har sabbatsår och har ockuperat lillebrors rum. Denna vecka har således inte bjudit mig någon ro, tystnad eller vila på det mentala planet.

Egentligen mår jag som allra bäst när hela familjen Kaos är samlad. För tillfället behöver jag dock den mjuka känslan av att det är tyst omkring mig så när Maken, Svärmor och de två ovannämnda trollen skulle bege sig in mot den stora staden beslutade jag att stanna hemma. Egentligen ville jag följa med men jag tog beslutet att ge mig själv den förnämliga tystnaden för att jag helt enkelt trodde att det skulle rädda mitt sinne för dagen.

Av någon anledning ändrade jag mig, kvickt och snabbt. Min härliga ADHD-hjärna vann över den eventuella skitsjukdomens svarta käftar och jag slängde på mig lite smink, borstade mitt slitna hår, sprutade på mig lite lukta gott och följde med. Jag hann slänga ner min lilla kamera jag vann i en fototävling och satte mig förnöjt i bilen.

Jag orkade med att luncha med hela familjen men när Älvan försvann iväg ett tag för ett annat ärende försvann jag med. Jag lämnade min älskade make och Lill-prins i min svärmors trygga hand och pös helt enkelt iväg.

Jag hamnade hos Frissan. Min kropp styrde stegen mot Salongen och med en känsla av förnyelsebehov stolpade jag in och lyckades få en Drop in tid relativt fort!

Eftersom jag bestämt mig för att inte bara med text dokumentera min resa och just idag inte kände för att ta med mig min stora kamera tyckte jag att den lilla skulle vara perfekt för ändamålet. Bilderna här behöver inte vara fantastiska och välgjorda. Döm om min förargelse när batterihelvetet var SLUT! Som tur är har jag min vita älskling med mig (min Iphone), bilden nedan är tagen med den.

Så här kan det bli om man helt plötsligt får för sig att klippa sig!

Jag har inte bara klippt mig utan även färgat håret RÖTT! Det känns både galet och fnissigt men jag är överlycklig för jag lyckades gå emot mitt behov av frid och värdera mitt behov av närhet till familjen mer. Det slutade i en trevlig stund på tu man hand med Älvan, en klippning och en färgning (hemma), AMEN!

Nu är klockan mycket. Jag har fått för mig att jag ska vrida på sängarna och möblera om men jag tror faktiskt att jag är för trött, så det får bli en annan dag.








I sanning

Annelie