När Lejonmamman ryter, The power of Love.

"The power of love" 

Under åren som passerat har jag tränat och utvecklat empati och förståelse för människor. Jag väljer allt som oftast att se bakom och försöka förstå varför de väljer en viss väg, ett visst beteende och varför de kanske inte alltid gör positiva val i livet.

Den insikten passar mig då jag i mitt hjärta VILL tro gott om alla som vandrar här på jorden. Den senaste tiden stöter jag på prövning på prövning och jag utsätts för den ena efter den andra där min empati och förståelse får jobba häcken av sig. 

I min verklighet har vi lärdomar att hämta i de flesta av situationer och lyhördhet/öppenhet går hand i hand. Om jag stöter på en människa som får skinnet mitt att knottra sig och min offensiva sida att vakna brukar jag ta ett steg tillbaka. När jag backat undan och hittat pulsen igen ställer jag mig ALLTID frågan: -Vad är det i MIG som får mig att reagera så som jag gör?

I nästan alla fall hittar jag då svaret inom mig, tar fram den klump som förgrumlar mitt sinne och kikar på den. När jag insett VAD jag behöver jobba med för att komma över den blockeringen som min reaktion skapat så släpper jag den varmt och ömt och knallar vidare. Detta passar mig och min intuition säger mig att det är MIN väg till insikt och mognad.

Jag tror på orsak och verkan. Jag tror på att om vi från hjärtat ler mot människor vi möter under en promenad så sänder vi ut ringar på vattnet. I min tro ingår även att om vi agerar på ett negativt sätt, leker med andra människors energi, suger ur dem för vår egen vinnings skull så blir det även då ringar på vattnet. Allt vi gör slår tillbaka på oss själva och är vi då medvetna om våra handlingar kan vi höja vår livs-kvalité. Tänk efter, att känna tillit och kärlek till våra medmänniskor istället för att misstro och tro dem illa, vilket känns bäst i just ditt hjärta?

Den senaste tiden har jag gång på gång mött människor som brutalt kastat in mig i dessa tankar och som jag skrev tidigare, jag jobbar verkligen arslet av mig. Även jag har en gräns. Det måhända att jag har min kärleksfulla inställning till livet och alla de som vandrar här just nu. Min förståelse och empati kan blomma bäst fan det vill, jag har verkligen fått nog nu!

Lek inte med min energi, träng dig inte på mig utan mitt tillstånd, respektera min familj, respektera vår kärlek och backa undan om du inte känner att du är välkommen.

Under tiden så ser jag till att det inte går att leka med min energi eller tränga sig på min familj. Jag kommer att bli tydligare när de människor som inte gagnar mig eller de mina inte är välkomna genom att kärleksfullt visa det.

Vissa tror på Gud och betalar skatt till kyrkan, andra tror på ett universum och betalar med sin kärlek. Inget tar ut det ena eller det andra utan vi är där vi är och där vi är ämnade att vara.

Själv tror jag på en blandning och respekterar andras val och tro. Dock har jag förstått att familjen ÄR helig, att jag/vi slåss för det vi tror är bäst för de våra och att det ÄR ok om Lejonmamman i mig vaknar att jag då faktiskt FÅR ryta ifrån om det behövs.

I mitt inre hör jag tre åsksmällar i fjärran

//Annelie