Nu får det fan vara nog!

Det här fungerar inte längre. Mitt huvud är alltför splittrat och jag tappar kraften till att forma mina tankar och om inte tankarna är formade får jag inte ned ett skit som går att läsa.

Det senaste dygnet har jag insett att jag inte skriver på det sättet mitt hjärta säger till mig att göra. Jag censurerar för att passa in i en mall jag inte själv medverkat till att skapa. Ofta när jag läser igenom det jag skrivit skriker bokstäverna "lögnare" och spottar mig i ansiktet för att sedan tyna bort framför mig.

Förvånat har jag stilla undrat varför mina egna ord så förrädiskt sviker mig för det gör ont. Smärtan är svår att förklara men har öppnat upp en dörr inom mig jag låst och stängt för länge sedan. Nu står dörren på vid gavel och viskar åt mig att "Kliv in nu Annelie, kliv in i ditt sanna jag och skit i resten".

För att ni stackare som fortfarande besöker denna blogg inte ska tro att jag fullständigt tappat förståndet i min ensamhet skall förstå VAD det är jag egentligen försöker säga kommer jag nedan att förklara mig. Häng med om ni vill annars kan ni sluta läsa redan här.

1. Jag har upptäckt att jag skriver men inte skriver det jag egentligen vill skriva.
2. Inom mig ekar en känsla av att jag faktiskt INTE är sann mot mig själv om jag inte skriver på det sättet jag som sagt egentligen vill skriva.
3. När jag inte är sann mot mig själv får jag tok-ångest och känner mig oärlig.
4. Jag hatar att vara oärlig.
5. Jag hatar att ha ångest.
6. Med splittrad menar jag att jag har en blogg för EDS:en, en blogg för mitt fotograferande, en blogg för familjens jeep-äventyr, en hemsida för mina fotografier.
7. Punkten ovan hämmar mig och får mig att tappa skrivlusten.
8. Jag gillar inte att censurera mina ord och känslor för att jag KAN bli FÖR privat och för att det kan vara jobbigt för människor som läser, huva!
9. Tänk om människor tycker jag är knäpp, det vore väl hemskt, eller?
10. Jag vill vara den jag är, skriva som den jag är, vara ärlig med mina känslor och om jag ändå nu skriver öppet varför ska jag då inte följa min känsla, mitt hjärta och min livsväg?

Jag tror nog att de 10 punkterna ovan möjligtvis gjort mina få stackars läsare om än mer förvirrade MEN vet ni vad, känslan i min mage och känslan i mitt bröst är faktiskt bättre. Den perfekta familjen finns inte, den perfekta bullbakande mamman finns inte. Den perfekta EDS:aren finns inte heller och varför ska jag försöka utge mig för att vara något jag inte är?

Under detta dygn som dessa tankar bubblat upp till ytan har jag slagits av insikt efter insikt. Jag lever bara en gång även om jag tror på ett liv efter detta. Det är skitsamma om vi återföds och dimper ned här på jorden igen. Just DETTA liv, här och nu är det enda jag lever för stunden. Jag har egentligen bara denna tid på mig att vara sann mot mig själv och hedra den människan jag har kommit att bli.

Hur ska jag nu lösa denna soppa? Jo, genom att skapa en NY blogg såklart! Jag ger min själ och mig själv EN till chans att städa upp i den röran som är jag, samla mig och börja om. Jag vill skriva som Annelie, inte som EDS-Annelie, eller fotograf-Annelie, mamma-Annelie, Fru-Annelie eller Jeep-Annelie.

Just nu jobbar jag med denna nya blogg. Den ska fan inte bli som vanligt med mina neutrala färglösa färger. För att komma igång måste jag försöka slå på stort och färga till det lite, som en nystart liksom!

Just det, en sak som beklämmer mitt stackars sinne är oxå det att man som bloggare ofta säger att "jag skriver för mig själv" osv. Om det nu stämmer att vi bloggare verkligen GÖR det är ju det om än MYCKET viktigare att jag skriver som den jag är, om den jag verkligen är och som en sann medmänniska i etern och inte någon "stomatol leende" supermorsa/kvinna/fru/vän (you name it). Och ja, jag älskar kommentarer och om jag ändå skriver en blogg kan jag väl erkänna det och få det överstökat. Ni som läser och vill kommentera, GÖR DET! För jag tror inte att det finns någon bloggare som egentligen inte vill ha reaktioner på det dom skriver ;)

När jag färglagt den nya bloggen och sjösatt den så återkommer jag med länken, om jag vill. För jag tänker verkligen återvända till mitt sanna jag och om mitt sanna jag vill att jag ska publicera mina äkta tankar och funderingar, händelser och ickehändelser så gör jag det, annars inte.

Hänger ni med?

//Annelie

OBSERVERA: alla ord jag tidigare skrivit är sanna men jag har alltså skrivit på ett sätt som gör att jag inte KÄNNER mig sann mot mig själv DS!