Det spritter i hela kroppen. Tankarna jagar mig och skapar kaos i hela systemet. Jag känner mig instängd och samtidigt så tjänar den negativa känslan av att inte vilja släpa mig ut ur detta hus sitt syfte. När jag inte lämnar denna trygga boning använder jag inte min kropp fysiskt och när jag inte gör så håller jag muskelvärken i ett tryggt grepp. Trötthetskänslan av att sätta igång den fysiska bollen i rullning inom mig stannar på en dräglig nivå men satan vad min knopp får lida.
Jag torkar in, surar och blir som en Pitbull terrier som inte får utlopp för sin inre kraft. Vem fan vill spendera en dag med en Pitbull liknande varelse som hugger bara någon kommer i närheten?
Det får bli så här. De förrädiska käftarna, de mörka ångestkäftarna som sprungna ur mörkret måste besegras idag och med deras klapprande i arslet sliter jag mig nu ur mitt eget grepp och lämnar huset, bara för en stund.
Vi får se om promenaden tjänar eller stjälper.
I Sanning
Annelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar