Ett steg närmare insikt

Så har denna dag äntligen passerat. Jag känner mig som en urkramad disktrasa men ändå har det vaknat ett lugn inom mig som jag i ärlighet inte förväntade mig. Det känns skönt detta lugn då jag ser en ände på detta skuggland jag så febrilt vill lämna bakom mig.

Genetikern gav mig inget klart besked. Hon började med att säga det, att hon med största sannolikhet inte skulle kunna ge mig ett sådant då deras rutin är att de först diskuterar igenom "fallet" med andra. Det fick mig att känna mig lugn även om jag smålog lite sött och frågade om hon kanske kunde ge mig en liiiiten hint i alla fall om hon kom fram till något!

När vi var klara sade hon att som jag säkerligen redan förstått så finns det en hel del som pekar på att jag har Ehlers Danlon men att hon återkommer när hon diskuterat igenom saken med sina kollegor.

Det känns konstigt mitt i allt lugn. Livet har inte förändrats ett dugg efter klockan 13.00 idag. Ungarna är lika galna som vanligt, min mor är här och maken har flytt hemmet och spelar nu bandy med de andra brandmännen. Han tog Lillprins bus med sig och jag ligger och tittar på serier på SVT-play.

Jag har även idag, innan vi gav oss iväg haft möte med nya chefen och gamla chefen. Även det kändes bra och lyckat. Vad som än händer nästa vecka då genetiker Bruttan hör av sig är mitt mål att jag SKA ut i arbetslivet så fort som möjligt och göra rätt för mig. Med rätt för mig menar jag inte att tillfredsställa systemet utan min egen inre känsla av att jag vill tjäna mina egna pengar och återfå kontrollen över mitt liv.

Nu ska jag åter krypa ned under mitt sköna täcke, i min sköna stora säng och kolla på ännu ett avsnitt.

Jag är ett steg närmare insikt.

I sanning

Annelie